Först ridturen på ett halft år.

Med sambon på Rö-toppa som sällskap, gav vi oss ut på tur.
Pirrigt kan jag lova men varför oroa sig, Guldfot har en gloria.
Han nöjde sig med att takta, försöka småtrava och böja ihop halsen och ruska på huvudet så där så jag började fundera på när han skulle bocka. Inte illa med tanke på hur han beter sig i boxen emellanåt. Och för övrigt har sambon blivit riktigt duktig att rida.
God natt!

Med livet som insatts???

I dag var det då så dags för åter besök på AGT-kliniken.
Förväntningarna var stora, en sista chans till bete stod på spel.
Men...
Guldfots ben är fortfarande inte läkt alltså inget sinneslöst rusande runt i hage,
dvs. fortsatt boxvila. Ny röntgen om 6v.
Men...
Skritt är tillåtet i obegränsad utsträckning, vid hand eller uppsuttet.
Där av mina vänner, det var trevligt att lära känna er.
Nu ska jag ut och rida.